Jag har inte tittat på många skräckfilmer hittills i mitt liv. Kanske att det rör sig om färre än fem. I ganska tidiga tonåren – efter att ha tittat på sådan och känt hur den påverkade mig negativt – tog jag beslutet att försöka låta bli att mata hjärnan med sådana. Förmodligen tycket jag att det räckte med all jag ondska jag hade från verkliga livet. Så varför fortsätta göra det värre för mig genom att mata mig med mer?
Så klart minns jag idag inte om det var exakt vad jag då frågade mig. Däremot minns jag att jag reflekterade över hur jag mådde under tiden filmen spelades upp och efteråt. Hur jag till exempel blev än mer rädd för mörkret. Jag minns hur det kändes som att någon gick precis bakom mig när jag gick genom ett mörkt skogsparti. Tvångstankar började poppa upp i mitt huvud att bara jag vände mig om så skulle någon stå där. Någon ond. Jag behövde mindre rädsla, inte mer.
Att mata oss med sådant som påverkar oss känslomässigt negativt, som gör oss rädda, tror jag inte hjälper oss att visa större omtanke och kärlek eller att må bättre. Eller att värdera livet högre. Inte heller att vara mer närvarande i våra egna liv. Jag tror att det många gånger gör motsatsen. Ta följande som exempel: Klipp om djur som plågas ihjäl är informativa och mycket viktiga för ett ställningstagande. Det kan de flesta hålla med om. Men att ständigt mata sig med sådana och aldrig med klipp på djur som mår bra, som blir fria, som räddas, leder inte till att vi känner större empati och kärlek till djuren. Det leder till större hat mot människan. Och som någon klok person sa: Att hata är som att dricka gift och hoppas på att den man hatar ska dö.
Rädsla är något naturligt i oss. En varningsklocka Moder jord gett oss. Den ringer när vi behöver den. Men om vi själva ringer i den dygnet runt, exempelvis genom att varje dag läsa tidningar och lyssna på nyheter, om vi ringer den ständigt för andra, slutar klockan att fungera som den är menad att göra. Och så gör även vi. Vi slutar att leva fast pulsen fortsätter att slå.
Vad jag vill säga kära medmänniska är följande: Glöm inte vikten av att mata dig själv med godhet. Glöm inte vikten av att mata dina barn, om du har sådana, med samma sak.
Daniel Mendoza, som önskar du har tid att läsa det som står under nedanstående bild.
(Citatet i bild är inte mina egna ord utan sådana jag fann väldigt passande)
Många bäckar små.
Jag hoppas du vill stödja detta viktiga arbete med spridning av positiva nyheter. Det tar inte många sekunder och en tia är bättre än ingenting. Så om du önskar hjälpa mig med att sprida fler positiva artiklar som ger hopp och framtidstro gör du det bäst genom en Swishinsättning till: 0702200945 eller till Bankgiro: 180-0531 (GNM Publishing Group AB). Tack! 💕
Opmerkingen