iStock_000001673068XLarge

Unga Grekland går samman för att bekämpa krisen

Runt om i Grekland startas det initiativ som bygger på omtanke. Tillsammans skapar människor nya spelregler för landets framtid.

Genom att starta självhjälpsinitiativ för att tillhandahålla gratis hälsovård, reparera gatubelysning och övervaka offentliga utgifter kämpar unga greker mot eurokrisen. En ny, oöverträffad gemenskapsanda växer fram för att tackla svårigheterna som kommer på grund av nedskärningar och reformer.

Det finns en fråga som Mary Karantza har funderat på ganska länge och hon ställer den igen denna augustieftermiddag. Men den här gången ställer hon den högt. Frågan lyder: Vad skiljer Grekland från resten av Europa?

Varför beter sig greker olikt tyskar? Varför lever de, i åratal, tanklöst över sina tillgångar, förvägrar staten skatterna som de är skyldiga och kastar sina sopor i stora containrar utan att sortera ut det som går att återvinna även om de vet att det tas till illegala soptippar?

Karantza sitter i sitt ljusa, loftliknande kontor i Psirikvarteret, nära Aten city. En stålgrind med porttelefon begränsar tillträde till byggnaden. Missbrukarna i området började nyligen injicera en blandning spetsad med batterisyra, säger Karantza. Det gör dem oberäkneliga.

Den 33-åriga designern, som bär en svart jerseyklänning, ställer inte de här frågorna för att hon vill rada upp ovänliga klichéer om greker. Tvärtom, säger Karantza, hon gör det för att det är dags att göra sig av med klichéerna. Hennes kontor fungerar som ett laboratorium. Hennes experiment handlar om att bygga det grekiska civila samhället. Karantza och andra som henne är pionjärer i en ny rörelse.

Behandlade ”som omyndiga barn”
För Karantza representerar krisen en möjlighet till förändring. Hon och Stephania Xydia, 26, grundade den icke-statliga organisationen Imagine the City. Den är både ett koordineringskontor för medborgarinitiativ och en sorts omskolningsprogram, med syftet att förbättra förvaltningen i städer och byar.

Mary Karantza och Stephania Xydia

Grekerna, säger Xydia, har aldrig lärt sig att delta i och forma det offentliga livet. ”Regeringen behandlade oss som omyndiga barn, och de flesta var nöjda med det.” Xydia växte upp i Luxemburg och studerade vid ett universitet i England. Hon återvände till Aten 2011 efter att ha sagt upp sig från sitt jobb som managementkonsult i London. Hennes föräldrar var inte glada åt det. ”Vad ska du göra i Aten?” frågade de. Förändra saker, svarade hon.

Nu håller hon och Karantza lokala myndigheter runtom i Grekland på tårna. Med hjälp av Imagine the City, kan greker lättare utbyta information, bland annat rapporter och statistik. Som ett resultat är det inte längre lika lätt för borgmästare att bygga nya stadshus eller bytorg som ingen behöver – förutom de lokala tjänstemännen som tilldelar sina vänner byggnadskontrakten.

Saker och ting har börjat förändras i Grekland under de senaste månaderna. Människor gör mer än att strejka, orera och kasta yoghurt i protest. Till följd av krisen tar en ny gemenskapsanda som saknar motstycke form. Det finns nu en civil motståndsrörelse med andra mål än att bara förespråka en specifik grupps intressen.

I Thessaloniki, bestrider människor inte bara den planerade privatiseringen av stadens vattenledningsverk, utan har även bildat ett kollektiv och skickat in ett eget anbud. Rörelsen kallas ”136” eftersom alla som är en del av den skulle behöva betala 136 euro om anbudet accepteras.

På halvön Chalkidiki protesterar plötsligt greker mot ett kanadensiskt företags och en grekisk byggmagnats planer på exploatering för en guldgruva. Att skydda miljön har aldrig varit en särskilt grekisk dygd.

Vad händer i landet, och vad har flugit i grekerna?

Staten var fienden
Det är inte nödvändigtvis en fråga om mentaliteter, säger Karantza. ”Om en grek lever i Danmark, beter han sig så småningom som en dansk, betalar skatt och återvinner. En tysk som bor på Peloponnesos å andra sidan, slutar att betala sin vattenräkning – för han får den endast sporadiskt och för att ingen frågar om det.”

Varje lands spelregler avgör hur människor beter sig i ett samhälle, säger Karantza. Och under lång tid var staten i första hand en fiende för de flesta greker. Gemenskapen saboterades närhelst det var möjligt. Det började med politiker som utan skrupler fyllde sina fickor och slutade med taxichaufförer, och några av de problemen kvarstår än idag. Och ingen brydde sig.

”Andra nationer har institutioner. Vi har hägringar,” skrev författaren Nikos Dimou 1975 i sin aforismsamling On The Misfortune Of Being Greek
.
Under krisens sjätte år är till och med de skenbara institutionerna i förfall. Hälsovårdssystemet har näst intill kollapsat. Den nationella hälsomyndigheten är skyldig sina kreditgivare mer än två miljarder euro. Och staten själv är skyldig den privata ekonomin cirka sju miljarder euro.

Inga pengar över till korruption
Det var de gamla spelreglerna som ledde Grekland in i krisen. Den politiska klassen må ha fastställt reglerna, men nästan alla upprätthöll dem. Nu är spelet över och det finns inga pengar kvar till fakelaki och rousfeti, korruption och nepotism, två grundläggande principer i det grekiska politiska livet fram tills nu.

Plötsligt finns det rum för dem som vill skapa nya regler, och som vill ha förändring och mer samarbete. Under de senaste tre åren har ungefär 3 000 initiativ grundats runt om i Grekland. De har alla samma mål: att göra saker bättre än tidigare. Det finns matkooperativ, stadsdelsträdgårdar, sociala apotek och grannhjälpsprogram för fattiga.

”I årtionden, var en BMW utanför dörren och en Miele tvättmaskin i badrummet allt som betydde något för oss,” säger Andreas Roumeliotis, tidigare journalist som har sammanfattat det unga grekiska civila samhällets satsningar i en ny bok som heter I Can Do it Without the Euro. Titeln är inte en referens till en återgång till valutan drachme, utan till vetskapen att Grekland är en rik nation, även utan BMWs, eftersom det är ett bördigt land.

Roumeliotis, 52, har förlorat jobbet nio gånger under de tre senaste åren. Han brukade programleda en show på den statliga radion ERT tills premiärminister Antonis Samaras stängde stationen från den ena dagen till den andra. Journalisten bor nu på Kreta och skapar ett socialt nätverk. Med start i september hoppas Roumeliotis samla alla sociala rörelser i landet under en webbadress, enallaktios.gr. Det kommer då bli möjligt att söka den nya infrastrukturen för solidaritet, från soppkök till second hand-klädaffärer, på Google Maps.

En bytesekonomi
”Vad vi behöver göra nu är egentligen regeringens jobb,” säger Roumeliotis. Men regeringen är slut, både finansiellt och moraliskt. Detta är inte nödvändigtvis dåliga nyheter. Men nationen genomgår ett ganska brutalt uppvaknande.

Bara på Kreta finns det nu fem alternativa valutor. För somliga ersätter tjänster euron som en form av betalning, men den riktiga valutan är tillit. Om en snickare behöver en advokat, till exempel, så gör han en stol i gengäld för hans juridiska råd.

Det finns kaféer i Aten där när en gäst betalar för sin cappuccino samtidigt betalar för en främlings så att människor som inte har råd ibland kan gå på kafé. I Thessaloniki kan teaterbesökare betala biljetterna med mat.

Om den grekiska solidariteten hade en ikon skulle Giorgos Vichas vara en trolig kandidat. Den 55-årige kardiologen driver en klinik i ett fabrikstillverkat hus på den gamla flygbasen Elliniki i de södra delarna av Aten. Han arbetar gratis liksom 90 andra läkare och nästan alla specialiseringar inom medicin finns representerade. Medicinsk utrustning, sängar, stolar och läkemedel – allt är donerat. Vichas och hans kollegor tar inte emot pengar.

Giorgos Vichas

I nästan två år nu, har de verkat som ersättare för staten som inte längre kan garantera den mest basala vården för sina medborgare för att de i sin tur inte längre har råd med hälsoförsäkringar.

Varje månad passerar upp till 3 000 patienter väntrummet som ser ut som en provisorisk busstation, och antalet patienter fortsätter att öka. Vid en första anblick är kliniken en symbol för de svårigheter greker går igenom. Men den är också bevis på en ny samhällsanda.

Krisen tar fram det goda i grekerna
Förr kände han inte någon som skulle ha deltagit i ett gemensamt projekt utan att få betalt för det, säger Giorgos Vichas. ”Jag trodde aldrig att ett samhälle som var så ytligt så länge kunde agera med sådan enighet.”

Det enda som betydde något för människor fram tills krisen, säger Vichas, var deras egna familjer och deras välmående. Och nu, fastän de är mindre förmögna, är grekerna mer sympatiska och medkännande. Krisen tar fram det goda i grekerna.

Mary Karantza och Stephania Xydia, de två kvinnorna bakom Imagine the City, använde sitt nätverk till att montera 200 lampor på en obelyst gata i centrala Aten förra vintern. Folk kom från stadens alla håll för att hjälpa till, och var och en tog med en lampskärm. Kampanjen väckte så stor uppmärksamhet att Coca-Cola erbjöd sig att bli sponsor. Borgmästaren skickade ett tackkort till de två kvinnorna.

Staden har länge försökt att göra cityområdet, idag mestadels en hemvist för flyktingar och drogmissbrukare, beboeligt igen. Karantza och Xydia uppnådde mer med de nya lamporna än specialenhetstyrkorna som inrikesministern regelbundet använder. Nya affärer har öppnat längs med gatan, det ordnas tangofester en gång i veckan och studenter vill bo där igen.

Det är framförallt yngre människor som vill ha förändring och som arbetar hårt för att åstadkomma den. Äldre greker lärde sig aldrig hur de skulle göra det. De vande sig vid att leva i ett system i vilket kopplingar till inflytelserika personer var viktigare än utförande. Grekiska föräldrars innerligaste önskan för sina barn var länge att de skulle få jobb inom den offentliga sektorn.

Medan krisen kanske inte har förändrat föräldrarna så mycket, har den tydligt förändrat deras barn. ”Många söker fortfarande efter en frälsare inom politiken, någon som kommer att livnära dem,” säger Karantza.

Hon har många gånger övervägt att lämna sitt land. Tills nyligen delade Karantza sitt kontor med två modedesigners. En av dem bor nu i Los Angeles och den andra i Berlin. ”Det finns så många möjligheter att åstadkomma förändring,” säger hon. ”Vi kan inte flytta.”

De två kvinnorna lanserar sitt nya projekt under hösten. Den här gången ligger deras fokus inte på städer utan på den nationella statsmakten. De planerar ett slags konstitutionskonvent som de kallar Poleita 2.0. De uppmanar alla som vill något nytt för Grekland att deltaga. Giorgos Vichas, kardiologen, har tackat ja till att vara en del av det.

De vill verkligen ändra spelreglerna.

Text: Julia Amalia Heyer Foto: Nikos Pilos/Der Spiegel, iStock
© 2013 Der Spiegel/Distributed by The New York Times Syndicate

Översatt från engelska till svenska av Anna Åhlund.

Comments