IMG_6907

Trädgården en känsla av sammanhang

En trädgård kan vara ett rum att hitta sig själv i. En plats att läka, att leva och att bara vara.

Det kan lika väl vara en 150 år gammal fruktlund som ett tjugotal färgsprakande tulpaner i en förortsrabatt. Att ha tillgång till en egen trädgård – oavsett storlek eller egentlig äganderätt – kan minska stress, möjliggöra nya perspektiv och ge ro i själen. Den läkande trädgården är mer än bara en boktitel.

När jag börjar skriva på den här artikeln sitter jag på en divan i min brors fantastiskt vackra vardagsrum, med en tre månaders kattunge som är lite för intresserad av tangentbordet i knäet. Så i stället för att envisas tar jag en promenad i trädgården. Kör in näsan i de lila syrenblommorna, lyssnar på fåglarnas intensiva sång, letar efter mogna gubbar i landet och bara njuter av solen. Och inser att det är precis vad en läkande trädgård handlar om. Inga konstigheter, utan en stund – lång eller kort – när naturens ljud, dofter och smaker blir viktigare än allt annat.

En plats att hitta sig själv
Just betydelsen av att hitta sin egen plats i trädgården är något som Tin-Tin Jersild, vd på Rosendals Trädgård på Djurgården i Stockholm, återkommer till flera gånger när vi en solig dag träffas vid kaféet. Det bjuds på te och hembakad kardemummabulle under äppelträden och medan vi pratar omges vi av glada röster, surrande bin och ett stilla sus från träden.

IMG_7006

– Något händer när man kommer ut i trädgården, man kommer i kontakt både med sig själv och något större, vilket skapar en känsla av sammanhang. Många av våra besökare har en egen favoritplats som de gärna återkommer till. Ofta väljer de en avskild plats med skydd för ryggen, för där känner man sig trygg.

Rosendals Trädgård drivs av en stiftelse utan privat vinstintresse och har till syfte att främja intresset för trädgård och landskapskonst. Ledordet är hållbarhet – både miljömässigt, socialt och ekonomiskt – och all odling är biodynamisk. De råvaror som inte produceras på plats köps in från ekologiska odlingar och KRAV-gårdar.

– Rosendal ska vara Stockholms gröna vardagsrum. Vi pratar mycket om att det här är en plats där ting får ta tid. Att vår fruktträdgård har funnits här i 150 år ger perspektiv. Vi har den bara till låns och om ytterligare 150 år ska den vara lika fin, eller ännu finare. Det är vårt ansvar att ta hand om den under vår tid på jorden.

IMG_6907

För Tin-Tin själv betyder Rosendals Trädgård så mycket mer än bara ett arbete. Hon har hela livet haft en längtan till trädgård, men det var först för några år sedan den gamla drömmen att utbilda sig till trädgårdsmästare blev verklighet. Vägen dit var dock lång och tung. Efter 20 intensiva år inom näringslivet tog det stopp i februari 2009 då Tin-Tin sjukskrevs för utmattningssyndrom.

– Det var extremt stressigt. Jag satt på ett kontor vid Sergels torg med fönster som inte fick öppnas och började känna mig allt mer klaustrofobisk. Till slut vaknade jag en morgon och grät för att jag inte orkade gå till jobbet. Som tur var fanns det en klok kvinna i ledningsgruppen som såg hur jag mådde. Hon skickade mig till läkaren, som sjukskrev mig på fläcken. Jag var så nära väggen man kan komma utan att gå in i den.

Tin-Tin orkade ingenting och ingenting var roligt. Men på något sätt tog hon sig ändå ut för att beskära äppelträd.

– Att dingla däruppe med bara småfåglarna som sällskap gav mig energi för första gången på länge. Det var socialt helt kravlöst. Du måste dessutom hitta din vilja för att beskära träd, för du måste ta aktiva beslut om vilka grenar som ska bort. Först efteråt jag insåg hur symboliskt det där egentligen var – att skära bort det gamla för att göra plats för ljuset och det nya.

En trädgård att läka i
Nästa steg blev kursen Den Helande Trädgården på just Rosendals Trädgård. Tio helger utspridda över ett helt år där deltagarna får ta del av naturens egen rytm genom teman som Att så ett frö, Mångfalden i trädgården, mångfalden inom oss och När mörkret faller – att skapa mening. Som kursledare samarbetar en psykosyntesterapeut och en trädgårdsmästare, vilket innebär att mentala övningar varvas med konkret trädgårdsarbete. Ofta kommer insikterna om livet med händerna direkt i jorden.

– Kursen bygger på trädgårdsåret som en metafor för livet. Trädgården ger förtröstan och hopp i att man både är unik och del i ett större kretslopp där liv, död och pånyttfödelse är en naturlig och evig process.

Eftersom gruppen hela tiden är densamma skapas en känsla av samhörighet, vilket underlättar för deltagarna att öppna sig för varandra.

– Det året lärde jag mig att det är i trädgården jag ska vara, även om jag fortfarande tycker att själva arbetsuppgifterna på mitt gamla jobb var roliga. Men det kändes inte meningsfullt och det gick för fort. Det var först när jag saktat in som jag kände att jag faktiskt hade möjligheten att göra ett annat val, det hade jag inte vågat när allt gick i etthundranittio. Det går liksom inte att kasta sig av från ett expresståg i farten, då slår man ju ihjäl sig.

På Rosendals Trädgård har inte bara Tin-Tin hittat sin plats. Här finns utrymme för arbetsträning och man välkomnar också volontärer. Även barnen har sin självklara plats. Just nu pågår Lek, Odla, Väx!, ett projekt finansierat av Arvsfonden där ett hundratal förskolebarn från en handfull Stockholmsförorter under ett år får möjlighet att så, skörda och lära sig mer om naturens eget kretslopp. Projektet är inne på sitt andra år och har redan blivit en stor succé, med flera förskolor som står i kö för att få vara med. Projektledare Annelie Johansson sitter med och fikar under äppelträden och för henne är det just närheten till naturen och till varandra som är det viktiga.

IMG_6509

– När vi planterar märker vi inte ut vem som planterar var, utan alla plantor är gemensamma. På så sätt blir både misslyckanden och succéer något som vi delar med varandra. Projektet fokuserar på upplevelse med alla sinnen och det är mycket lek samtidigt som trädgårdsarbetet verkligen är på riktigt. Barnen är små trädgårdsmästare med samma verktyg som de vuxna, bara i mindre storlek.

Blommor i stället för fimpar
Efter en rundvandring bland nysådda planteringar och fullt utslagna blomsterodlingar åker jag och fotografen Maria vidare till Sångvägen i Järfälla. Höghusområdet såg bara för ett år sedan riktigt tråkigt ut, med kvarlämnat byggmaterial, skräpiga portar och knastertorra rabatter fulla av fimpar och ogräs. Men det var förra våren. Nu blommar tulpanerna. Utanför en av portarna sticker rader av späda blad upp ur den välvattnade myllan och överallt stannar grannarna till och pratar en stund.

Jag svarade att om de gjorde i ordning sina rabatter så skulle jag komma med blommor. Jag trodde det skulle ta några veckor, men redan dagen därpå stod de utanför min port och undrade vart blommorna var.

Allt började med Aurelio Enciso, trädgårdsdesigner på Slottsträdgården Ulriksdal och bosatt på sjunde våningen i ett av de vita höghusen. Eller kanske ska äran egentligen tillfalla hans då åttaåriga dotter Maia.

IMG_5948

– En kväll sa hon till mig ”pappa vad smutsigt det är, kan inte vi fixa det”, så vi gick ut och städade framför porten. Plockade bort alla fimpar och snyggade till. Jag vände på jorden i rabatten, men det fanns inget levande kvar. Jag visste att det fanns lite överblivna växter kvar på jobbet, så jag frågade om jag fick ta med dem hem och plantera och det var inga problem. Kvällen därpå grävde jag upp rabatten och fyllde den med blommor.

Medan Aurelio grävde stod två grannar från huset bredvid och tittade på.

– De stod och muttrade lite och sedan kom de fram och frågade lite surt varför jag inte gjorde något framför deras portar. De trodde jag var från bostadsbolaget, men när jag berättade vem jag var och vad jag gjorde blev de jätteentusiastiska och undrade om jag inte kunde fixa lite blommor till dem också. Jag svarade att om de gjorde i ordning sina rabatter så skulle jag komma med blommor. Jag trodde det skulle ta några veckor, men redan dagen därpå stod de utanför min port och undrade vart blommorna var.

De insekter och djur som kommer till trädgården är inte ute efter att förstöra utan lever sitt eget liv. Det behöver inte betyda att man accepterar att de är där, man måste få gripa in, men det bör göras med varsamhet och omtanke.

Därefter snurrade det på. Någon drog en kran från köket, andra vattnade. Fler grannar frågade om de möjligen också kunde få lite blommor, några ungdomar hjälpte till att gräva upp en rabatt så att en äldre kvinna kunde plantera och utanför sin port skapade en medelålders man stenhjärtan med blommor i. Och grannarna pratade mer och mer med varandra.

– När vi började var det väldigt många som sa ”det går inte, folk bara stjäl och förstör” och jag måste säga att det är väldigt roligt att krossa den fördomen. Inte en enda blomma har blivit förstörd. Det är klart det finns mycket kvar att göra, men det viktigaste är att vi har lärt känna varandra och att vi tillsammans tar hand om blommorna och om varandra.

IMG_6234

När vi kommer på besök har en handfull av de mest engagerade grannarna samlats på gräsmattan för att ta emot oss och fler ansluter efterhand. Någon hämtar turkiskt te, oliver och hembakat bröd och en annan glass och kaffe. Den improviserade picknicken genomsyras av glädje och stolthet över den blomstrande förändringen och alla vill berätta om just sin port. Det är tydligt att de nya växterna betyder mer än enbart en vacker utsmyckning. Güler Cigel säger det bäst:

– Vi vill sätta något i jorden så att det blir glädje för grannarna. Nu stannar alla som går förbi och pratar om hur fint det har blivit. Vi vattnar och planterar och glädjer oss.

Aurelio flikar in:

– Det finns Läkare utan gränser och Reportrar utan gränser. Varför inte Trädgårdsmästare utan gränser? Längtan till naturen sitter så djupt i oss och är ett enkelt sätt att väcka känslor och gemenskap. Hos oss har grannar som tidigare knappt visste namnet på varandra nästan blivit som en familj.

Trädgårdens vänner och fiender
För den som har en egen odling är en viktig del av trädgårdsupplevelsen att man inte skadar naturen under arbetets gång. Författaren och trädgårdsjournalisten Eva Fanqvist Skubla har i sin bok Trädgårdens vänner och fiender samlat praktiska råd som tar hänsyn till både djur och växter – utan att för den skull blunda för att en del arter vill man inte ha i sin trädgård.

IMG_6524

– De insekter och djur som kommer till trädgården är inte ute efter att förstöra utan lever sitt eget liv. Det behöver inte betyda att man accepterar att de är där, man måste få gripa in, men det bör göras med varsamhet och omtanke.

Hon understryker att det aldrig är en bra idé att ta till bekämpningsmedel, hur desperat situationen än kan verka.

– Visst blir man av med skadedjuren för stunden, men man skapar en ond cirkel. Även nyttodjuren dör ju och eftersom skadedjuren nästan alltid återhämtar sig fortare, så står man där med enbart skadedjur några veckor senare. Det är ingen bra idé, även om man skulle tänka bort miljön. Och det vill man ju inte göra. För mig är det väldigt viktig att hitta en miljövänlig balans, utan att låta skadedjuren ta över.

Hur ska man då göra? En väg att gå är att uppmuntra nyttodjuren. Eva talar sig varm för nyckelpigan med sin väldiga aptit på bladlöss, uppmuntrar även spindelrädda att låta bli näten så de kan fånga insekter i fred och tipsar om tagetes och narcisser som hararna helst undviker. Att mata fåglarna och skapa trivsamma platser för igelkottar och paddor är andra tips.

– Men i första hand säger jag faktiskt växelbruk. Alla säsonger är olika och det gäller även förekomsten av skadedjur. Genom att variera sig har man alltid växter som mår bra och byter man odlingsplats riskerar man heller inte att skadedjuren övervintrar och gör samma skada nästa år.

Alla bilder i boken är fotograferade av Eva själv, så en stor del av arbetet har bestått i att hon smugit omkring i trädgården med sin kamera. Det har blivit många timmar i rabatterna för att fånga den där skygga skalbaggen eller ljuskänsliga snigeln.

– Jag ser trädgården på ett annat sätt när jag är bakom kameran, allt blir så tydligt. Trädgården är en självklar del av naturen, en bit mark du har förmånen att få ta hand om och sätta din prägel på. Det är en otrolig förmån att få vara så nära naturen.

Text: ANNA RIKNER Foto: Maria Macri

BOKTIPS: Läkande trädgårdar av Donald Norfolk
Översättning: Doe Mena-Berlin

Engelsmannen Norfolk tar med läsaren på en vandring genom tidstypiska trädgårdar och berättar trädgårdens vindlande historia från forntiden tills i dag. Lika viktigt som trädgårdsdesign är samhällets syn på trädgården och hur naturens läkande inflytande påverkat och påverkar människan.

getxinfo

Comments