gnm15_skolgang_450x350

Skola för alla

Lika många flickor som pojkar börjar nu skolan. Dessa glädjande siffror är ett av resultaten för FN:s millenniemål – en gemensam satsning från världens länder för att göra jorden till en bättre plats för alla, oavsett var man bor.

För någon vecka sedan fick jag ett kort från min snart femåriga brorsdotter med en inbjudan till kalas. Hon har skrivit det själv och även om ordvalet är lite annorlunda är budskapet tydligt: ”Anna komma på kalas på nolltid”. Kortet gjorde inte bara faster varm i hjärtat, det är också ett exempel på hur viktigt det är att få lära sig läsa och skriva, med den frihet och den glädje det innebär att på egen hand kunna kommunicera med omvärlden. Och det är bara en liten del av vad det innebär att vara läs- och skrivkunnig. När vi leker är det tydligt hur mycket tankar och idéer hon får av det hon bokstaverar fram – eller det jag läser för henne. Och det är spännande att på nära håll få följa den process som det innebär att lära sig förstå hur bokstäverna hänger ihop.

Insikten att inte alla barn får den möjligheten är skrämmande och därför blir jag extra glad av att nio av tio barn nu får gå i skolan – och att lika många av dem är flickor som pojkar. I synnerhet som skolan är grunden till så mycket mer än att kunna läsa och skriva. Utbildning öppnar upp andra verkligheter än den som omger oss och ger oss möjlighet att lära oss saker som vi inte själva kommer på att fråga. Saker som kan rädda liv.

– Det är viktigt att komma ihåg hur mycket annat som är kopplat till utbildning, vad som händer när vi får chansen att lära oss saker. Till exempel har barn till kvinnor som utbildat sig betydligt större chans att överleva sin femårsdag, bland annat eftersom flickor som går i skolan gifter sig senare och därmed får barn senare, vilket minskar barnadödligheten. Dessutom låter kvinnor som har lärt sig läsa sina barn lära sig läsa, vilket ger en positiv spiral.

Det förklarar en entusiastisk Monica Lorensson på UNDP – eller FN:s utvecklingsprogram som förkortningen står för på svenska. Hon och hennes kollegor över hela världen arbetar för att alla människor ska få chansen att utveckla sin potential utifrån sina egna förutsättningar.

– Den som inte får chansen att utbilda sig blir begränsad i alla sina livsval, därför är det enormt viktigt att alla får gå i skolan. Och det gäller alla – inte bara de som har råd, bor nära en storstad eller på annat sätt har rätt förutsättningar. Målet är att precis alla barn ska få gå i skolan. Det är bra för hela mänskligheten.

Att allt fler flickor får möjlighet att gå ut grundskolan innebär också att andelen flickor som läser vidare ökar. Fler välutbildade kvinnor genererar fler kvinnor på höga poster, vilket i förlängningen leder till ett jämlikare samhälle.

Så vad är då FN:s millenniemål? Inför övergången till nästa årtusende fanns det en uttalad vilja från världens ledare att ta tag i de globala utvecklingsfrågorna. På det så kallade millennietoppmötet i New York år 2000 samlades 147 stats- och regeringschefer i FN:s högkvarter för att diskutera miljön, mänskliga rättigheter och minskning av fattigdomen. Gemensamt bestämde man sig för att erkänna att det finns ett kollektivt ansvar för en positiv utveckling i världen. Alla FN:s medlemsländer ställde sig därefter bakom följande uttalande:

”Vi erkänner att vi har ett kollektivt ansvar för att principerna om människors värdighet, jämlikhet och jämställdhet upprätthålls på det globala planet. Vi som ledare är därför ansvariga inför alla människor i världen, särskilt de mest sårbara och utsatta.”

Man enades därefter om åtta så kallade milleniemål (se faktaruta) som man gemensamt lovade skulle nås om 15 år, det vill säga till den sista december 2015. Även om man förmodligen inte kommer nå ända fram har otroligt mycket hänt under den här perioden. När det gäller utbildning börjar i dag över 90 procent av alla jordens barn grundskolan och tittar man enbart på utvecklingsländerna går 87 av 100 elever dessutom klart.

– De regioner som låg längst från målen när de antogs har också gått fram fortast, vilket är väldigt roligt att se. Det går verkligen framåt och det är väldigt tydligt att regeringarna ser hur utbildning ligger i allas intresse och ökar utvecklingen i det egna landet, säger Monica Lorensson.

Afrika söder om Sahara var det områden där antalet barn som gick i skolan tidigare var lägst. Men på tio år har antalet barn som får börja skolan gått från 54 till 77 procent och för varje år får allt fler chansen att utbilda sig.

– Det handlar om en medveten satsning där staterna har gjort en omfördelning av pengar för att nå målen. Det rör sig om politiska reformer och ett kontinuerligt arbete där regeringarna prioriterar det här arbetet. Det här är inget man når med enbart bistånd, de enskilda staterna måste själva satsa på att ge de egna invånarna möjlighet att utvecklas.

Att allt fler flickor får möjlighet att gå ut grundskolan innebär också att andelen flickor som läser vidare ökar. Fler välutbildade kvinnor genererar fler kvinnor på höga poster, vilket i förlängningen leder till ett jämlikare samhälle.

– Vi pratar mycket om att minska klyftorna, vilket inte bara handlar om ekonomiska skillnader utan om de olika möjligheter man har eller inte har beroende på vart man råkar vara född. Där har det hänt otroligt mycket de senaste 15 åren, vilket verkligen är jätteroligt.

Det som tidigare var problem som gällde över hela världen har nu kommit så långt att det i stället rör sig om specifika områden där vissa grupper inte får möjlighet till skolgång.

– Man skulle kunna säga att vi gjort de enkla åtgärderna, även om det inte varit enkelt. Det som är kvar är barn som kräver lite mer insatser, som barn med funktionshinder, etniska minoriteter, de som bor väldigt otillgängligt eller långt från en storstad, samt flickor i vissa regioner. Marginaliserade grupper där det krävs en annan typ av satsningar för att ge dem tillgång till skolgång. Det är det vi kommer arbeta mer med härnäst.

För självklart fortsätter arbetet även efter 2015. Och inte nog med det. Sedan flera år pågår dessutom förhandlingar om en rad nya så kallade hållbarhetsmål som ska ta vid 2016, när milleniemålen avslutats. Målet är att världens länder ska skriva under en ny deklaration i samma anda som milleniemålen, där man lovar att ta tag i nya utmaningar som exempelvis att skapa en miljömässigt hållbar utveckling. Dessa mål kommer vara globala och gälla alla länder och mätas på ett mer kvalitativt sätt, snarare än utifrån ett antal – som exempelvis gjorts med hur många barn som får börja skolan.

– Den kritik som framförts mot just arbetet med att alla barn ska få gå i skolan är att det som mäts är antalet barn som skrivs in i skolan, inte vilka som tar examen eller vilken utbildning man får. De framtida utvecklingsstrategierna även när det gäller fortsättningen av millenniemålen handlar därför om att göra även innehållet i utbildningen till en angelägenhet för hela världen. Vilket jag inte tror kommer vara något problem, se bara på hur långt vi redan har kommit. Siffrorna talar sitt tydliga språk och det är otroligt roligt att se. I synnerhet när det gäller flickorna.

Text: Anna Rikner Illustration: David Karlström

MILLENNIEMÅLEN
Målen fastslogs 2000 och ska vara uppnådda 2015. Alla mål kommer inte att nås fullt ut, men arbetet fortsätter även efter slutdatum och redan nu har satsningen gjort positiv skillnad för hundratals miljoner människor.

De åtta målen är:
1) Halvera jordens fattigdom och hunger
2) Se till att alla barn får gå i grundskola
3) Öka jämställdheten mellan kvinnor och män
4) Minska barnadödligheten
5) Förbättra mödrahälsan
6) Stoppa spridningen av hiv och aids
7) Säkra en hållbar utveckling
8) Öka samarbetet kring bistånd och handel

Läs mer på www.millenniemalen.nu

Diakona

Comments