NT0A9490

Annesofie kämpar för att unga ska må bra

Med ledordet medmänsklighet vill hon vända på trenden med ökad ohälsa bland ungdomarna. Annesofie brinner för att ge barn och ungdomar en röst.

För Good News Magazine berättar grundaren av Tilia, Annesofie Blixt, om vad som driver henne – och om hur det till synes enkla i att verkligen lyssna på någon, kan förändra en persons liv.

Med jämna mellanrum blixtrar de förbi i nyhetsflödet: rubrikerna om ungdomars psykiska ohälsa. ”Unga tjejer mår sämst” (Aftonbladet, 5/2 2014), ”Tre gånger mer psykisk ohälsa bland unga” (svt.se, 6/6 2014), ”Många barn vill inte leva vidare” (DN, 30/1 2012). För Annesofie Blixt är dessa rubriker mer än bara oroande och upprörande ord. De är hennes vardag. Varje dag möter hon unga som mår dåligt – och hon kämpar för att ändra deras liv till det positiva.

Allt började egentligen i en känsla av otillräcklighet. Annesofie Blixt jobbade som volontär i olika stödföreningar för unga. Hon kände sig till en början stolt och glad över sitt engagemang, ville göra skillnad, ville hjälpa. Men efter ett tag började en frustration ge sig till känna.

– Jag kände mer och mer att i det lilla jag gjorde, så gjorde jag inte nog. Jag kom i kontakt med ungdomar som upplevde ett svek från vuxenvärlden, som kände att de inte blev lyssnade på. Och varför fanns vi bara där på vardagar, när vi även behövdes på helger? Varför ordnar ingen det här? berättar Annesofie att hon tänkte.

NT0A9564

Hon försökte driva dessa frågor i de olika föreningarna, men upplevde att hon inte fick gehör.

– Till slut kände jag att jag får starta en egen förening.

Förebygger, stödjer och bildar opinion
Det blev föreningen Tilia, som grundades i september 2012. Tilia vänder sig till unga mellan 12–30 år, ett medvetet brett spann. Föreningen arbetar inom tre områden: förebyggande, stödjande och opinionsbildande. Den förebyggande delen består av workshops riktade till ungdomar, med material som är skrivet tillsammans med målgruppen. Målet är att höja ungdomarnas självkänsla och där pratas stress, prestationer och motivation. Den opinionsbildande delen syftar till att lyfta ungdomarnas frågor till beslutsfattare. Tilia var till exempel i Almedalen i somras, och då hade de med sig engagerade ungdomar från föreningen.

– Vuxna ska inte prata om dem, de ska prata själva, säger Annesofie.

Den allra största delen är den stödjande, med mentorer, stödgrupper, telefonlinjer och stödchatt. I chatten sitter personer som själva har erfarenhet av psykisk ohälsa, och för att öka trygghetskänslan vet man alltid vem på Tilia man som hjälpsökande chattar med och vad de har för bakgrund. Tilias chatt är öppen varje dag i veckan, året runt.

– De som hör av sig har olika bagage. Ibland mobbing. En del har råkat ut för övergrepp eller har ett självskadebeteende. Många har en diagnosproblematik, som borderline, ätstörningar, ADHD … En del har ”bara” en extremt hård syn på sig själva, säger Annesofie.

Tilia försöker fånga upp dem som har det riktigt tufft.

– Det kan vara att de behöver hjälp med att komma iväg på ett bedömningssamtal på en ätstörningsmottagning, göra en polisanmälan, eller bara behöver ta en fika med någon av oss. Men ungdomarna ska känna att vi verkligen finns där om de behöver oss.

Någon som lyssnar
Att det ibland bara krävs någon som lyssnar, som finns där, är historien om Denise ett lysande exempel på. Den idag 19-åriga Denise är öppen med sin historia, och det är därför Annesofie – som annars har tystnadslöfte – kan berätta om deras möte.

Denise kontaktade Tilia i november 2013, eftersom hon ville tillverka och sälja pärlarmband åt föreningen. Denise låg inlagd på en sluten psykiatrisk vårdavdelning i Stockholm. Hon hade då en borderlinediagnos och ett pågående grovt självskadebeteende.

– Fastän hon mådde så dåligt att hon låg inne på slutenpsyk, så skulle hon ändå göra de här armbanden. Då åkte jag dit och träffade henne. Den första gången kommer hon inte ihåg, hon var så proppad med lugnande och mediciner. Jag satt i den rangliga stålsängen med henne i tre timmar och hon berättade om mobbing och ensamhet och hur tufft hon haft det hemma.

Annesofie fortsätter att besöka Denise. Hon blir hennes mentor, en lyssnande vän. De kramas, pratar, gråter, och skrattar. Annesofie är där på julaftonsmorgonen, på Denises födelsedag. I början av 2014 får Denise plats på ett behandlingshem i Småland. Annesofie åker även dit.

– Vi började prata om Tilias sommarläger där det hade blivit en plats över. ”Skulle inte jag kunna följa med?” undrar Denise. Jag har inte tänkt tanken, för Denise är i dåligt skick, hon sitter på behandlingshem och tar mediciner. Samtidigt – jag litar på den här tjejen och vet vad hon är kapabel till.

Denise följer med. Det är en vattendelare i hennes liv. Att träffa andra ungdomar som tänker på samma saker som hon själv gör, att få vara i en frisk miljö och att klara av det, sporrar Denise. Hon, som egentligen ska påbörja en omfattande behandling där i Småland, känner sig nu plötsligt bättre. Hon skrivs ut, för att istället få behandling hemma i Stockholm.

– Hon har fått en kick, känner att hon är ju inte såhär dålig egentligen, hon behövde bara trygga människor omkring sig och verktyg för att handskas med hur hon mår, berättar Annesofie.

Att välja livet
Idag, inom loppet av ett år, är Denises liv helt förändrat. Hon pluggar till undersköterska och ska göra praktik på ett barnsjukhus, och har även börjat föreläsa via Tilia. Och under det år som har gått, har hon ensam dragit in 20 000 kr till föreningen genom armbandsförsäljningen. ”Always choose life”, står det på dem.

– Det visar vilken styrka ungdomarna besitter, bara någon tror på dem. Denise har suttit på slutenpsyk och fixat projektet och beställningar fastän hon inte har mått bra. Det är verkligen beundransvärt, säger en märkbart berörd Annesofie.

– Nu känns det så hoppfullt. Men för ett halvår sen var jag orolig varje gång jag fick ett samtal. Jag visste inte om hon skulle överleva. Vem var jag att tro att jag kunde göra någon skillnad? Tror jag att jag är Moder Theresa? Men det har hjälpt att bara finnas där. Att hon har fått säga vad hon tänker på och inte blivit dömd för det.

Hur klarar då Annesofie att dagligen möta historier likt den om Denise? Blir hon någonsin nedslagen?

– Jag mådde ganska dåligt innan jag började jobba med Tilia. När jag satt i en stödsits, men inte kunde göra något konkret för ungdomarna, så fattade jag hur illa det var och hur illa de blev bemötta av vuxenvärlden. Det var verkligen tufft att sitta där bakom en logga och inte kunna nå dem. Nu får jag ta tag i grejerna och reda upp dem, och får vara med och påverka saker till det bättre. Vissa gånger blir det så klart tungt, som med Denise i början. Eller så ser man en ungdom som bara slussas runt och inte får någon hjälp. Frustrationen kan vara jobbig, men vi har lyckats vända så mångas liv så hittills är det mer positivt än negativt, säger Annesofie, och fortsätter:

– Jag vet att det jobbiga finns, men det blir lättare att bära när jag vet att vi har nycklarna att förändra det.

DSC_7897 ECVx

Ge av sin tid
Varför tycks då unga må allt sämre psykiskt idag? Annesofie brukar ofta få frågan, men hon har inget entydigt svar. Hon berättar om de ungdomar hon möter via Tilia – de är fantastiska, rara, drivna, och hon älskar att vara i deras rappa sällskap. Men de har också höga krav på sig själva, de känner oro och ångest över hur världen ser ut, de är ”ansvarsfulla och sköra hjärtan”, enligt Annesofie. Hon pekar på att skolsystemet är komplicerat och att vi i ett individualiserat samhälle känner stor press när det är upp till oss själva att klara oss.

– Jag försöker framhäva att prestationer och saker man uppnår trots allt inte är det viktigaste i slutet av dagen. Det är att man mår bra.

Tilias mål är att finnas i hela Sverige, och ha verksamhet på långt fler ställen än bara dagens kontor på Fryshuset i Stockholm.

– Vi har just nu mer behov än resurser och jobbar ideellt, så det vore fantastiskt att få finansiering. Ett stort problem i Vårdsverige är att det ser olika ut i olika delar av landet. Det kan sitta en tjej i Ystad och må dåligt, som man inte kan hjälpa på samma sätt som Denise som råkade bo nära. Målet är att bli rikstäckande även vid personliga möten, så som vi idag är på nätet via chatten, säger Annesofie.

– En annan viktig sak för att hjälpa ungdomar med psykisk ohälsa, är att vi vuxna måste börja leva som vi lär. Det vi kritiserar hos ungdomar kommer från oss vuxna. Alltifrån att vi mäter popularitet i antal likes på Facebook, till att springa runt i ett ekorrhjul med utseendehets, konsumtion, jobb och pengar. Vi vuxna måste tagga ner och börja se vad som verkligen är viktigt. Och lyssna på ungdomarna, som skriker, verkligen skriker, genom självskadebeteenden och inåt- och utåtagerande. Tilia har inga appar eller flashiga företagsidéer, vi sitter ner och ger ungdomarna tid. Det är det som behövs.

Text: Lisa Gahnertz Foto: Rikard Westman, TJ Max Photography (stående foto)

Tilias hemsida:

 

 

Comments