IMG_4622

Berättarministeriet ger unga en röst

En plats där barn och ungdomar kan göra sin röst hörd. Där de sporras att formulera sina liv, sina tankar och känslor. Det är Berättarministeriets koncept.

Berättarministeriet inspirerar barn och unga i utsatta områden att göra sina röster hörda, genom att uppmuntra dem att skriva och berätta. Ett viktigt demokratiprojekt, enligt verksamhetsansvarig Dilsa Demirbag-Sten.

Jag brukar säga att för mig är läsa som att äta, och skriva som att andas, säger hon och skrattar.

Berättarministeriet riktar sig till barn och tonåringar mellan 8 och18 år, med syftet att lyfta fram alla de berättelser som kanske inte skulle ha hörts annars. Dilsa Demirbag-Sten, känd debattör och författare, är verksamhetsansvarig och en av initiativtagarna till verksamheten. Idén till Berättarministeriet föddes då hon satt i styrelsen för stiftelsen Culture without borders för några år sedan. Stiftelsen hade uppmärksammat den annalkande ekonomiska krisen – och hur hårt den skulle kunna komma att slå mot de mest utsatta i samhället. Något var de tvungna att göra. Av en slump snubblade de över ett Ted Talks-klipp om ett skrivprojekt startat i USA av författaren Dave Eggers; 826 National. En amerikansk verksamhet som ger underprivilegierade ungdomar verktygen att uttrycka sig i skrift och utforska sin kreativitet. Liknande initiativ finns även i London och Dublin, startade av de bästsäljande författarna Nick Hornby respektive Roddy Doyle.

– Vi tar hit den metoden! berättar Dilsa att styrelsens reaktion var på klippet.

Sagt och gjort. I november 2011 slog portarna upp till Berättarministeriet, beläget i det gamla tidskriftsrummet på biblioteket i Södertälje. Här hålls kostnadsfria skrivarverkstäder för skolklasser och unga från området. Att det blev just Södertälje beror på att Berättarministeriet ska verka i områden med hög arbetslöshet.

Berättarministeriet bygger på ideellt engagemang. Ingela Tariq är en av volontärerna som håller i skrivarverkstäderna. Det går inte att ta miste på hennes kärlek till språket.

– Jag brukar säga att för mig är läsa som att äta, och skriva som att andas, säger hon och skrattar.

Hon tycker att Berättarministeriets koncept är viktigt; hur barnen sporras att formulera sina liv, sina tankar och känslor.

– Man föds till en berättelse om sig själv, som börjar med att det blev en pojke eller det blev en flicka. Sen fortsätter den här berättelsen genom hela livet. Kan man inte formulera den själv är man så utlämnad till alla andra röster och åsikter om en, och den här berättelsen om oss själva formar ju vår självbild genom livet. Det är också viktigt för ett barns fortsatta liv att ha ett språk att uttrycka sig med, i allt från att skriva personliga brev när man söker jobb eller när man uttrycker något rent privat. Man är handikappad om man inte kan uttrycka sig, säger Ingela.

Skriver en bok tillsammans

Under eftermiddagarna håller Berättarministeriet i längre skrivprojekt för unga från högstadiet och uppåt. Skrivarverkstäderna som hålls på förmiddagarna riktar sig framför allt till skolklasser i årskurs 2 till 6. Då får barnen tillsammans berätta en historia, under ledning av en volontär som hjälper dem att knyta ihop berättelsen. Medan den berättas nedtecknas den av en annan volontär, och en tredje gör illustrationer. Slutet på berättelsen får varje barn skriva individuellt. När de sedan lämnar Berättarministeriet är det med en bok i handen där just deras och klassens berättelse är tryckt. Baksidan pryds av ett författarfoto och positiva recensioner.

– Själva metoden är fascinerande varje gång. Den glädje barnen känner när de håller i boken, titeln de jobbat fram, sitt eget foto på baksidan. Det spelar ingen roll hur mycket eller lite de skrivit, det är en sådan lycka för dem att gå hem med den. Varje gång blir man påmind om varför man gör det här, säger Dilsa.

Betoningen med skrivarverkstäderna ligger på att deltagarna ska tycka att det är lustfyllt och kul att uttrycka sig. De pekpinnar som finns i skolvärlden – om rättstavning och grammatik – finns inte här.

Politik är berättande

Dilsa ser Berättarministeriet som ett demokratiprojekt. Berättande och politik är tätt sammanknutet, anser hon.

– Demokrati bygger på att så många röster som möjligt hörs, att man har rätten att tala och att folk känner att deras röst faktiskt landar i någonting. Studsar den tillbaka, det är då det skapas motsättningar, säger hon.

– Många måste ges möjlighet att föra ett samtal i en demokrati. Det är friktionen när olika berättelser möter varandra – ibland i rena konflikter – som driver mänskligheten framåt. I ett land som Sverige tycker vi att vi är jättedemokratiska, men samtidigt tycker var fjärde 18 till 29-åring att en icke folkvald ledare är en bra idé enligt World Values Survey. Det är oroväckande och innebär att de känner att vår demokratiska institution inte funkar. Där kommer berättelsen in. Vilken upplevelse har man av våra institutioner? Man tycker inte att de säger något om ens eget liv, man tappar förtroendet. Då är man villig att rösta på kaos. När politiken är taggad och välfungerande, så ger den samhället, människorna olika berättelser att välja mellan, om vad som kommer att bli ett bättre samhälle.

För Dilsa själv är skrivandet viktigt, ”det är det som håller ihop mig”. Jag frågar om hon hade behövt ett Berättarministerie som ung, och hon svarar att det säkert hade varit jättebra, och tillägger sedan snabbt:

– Men vet du vad, det fanns Berättarministerier då. Vi hade en fungerande skola. Mina föräldrar städade, jag gick i en blandad skola, alla talade svenska, vi hade en liten klass. Jag var den sista generationen man kunde sätta i en klass och veta att det skulle bli bra. Det fanns bibliotek och alla skolor hade skolbibliotek, och det var mitt lilla Berättarministerium. Många barn har inte det där idag. Berättarministeriet är till för att flera ska få det jag hade.

Hon tycker att samhällets utsatta är än mer utsatta i dag, än när hennes familj kom till Sverige på 70-talet. De definierades visserligen som fattiga, men det fanns tillgång till olika rum – som just biblioteket – som fungerade som frizoner och gav en chans att ta sig ifrån sin belägenhet. Något som är svårare idag, tycker Dilsa.

– Berättarministeriet är ett sätt att öka den socioekonomiska rörligheten. Därav att allt är gratis hos oss, och att vi alltid kommer att vara i områden med hög arbetslöshet. Innerstaden kan betala för sig.

Fler skrivarverkstäder på gång

Under hösten 2012 kommer ett till Berättarministerie att öppnas, i Husby. Förhoppningen är sedan att öppna fler över hela landet, bland annat i Göteborg och Malmö. Dilsa är lite förvånad över hur lätt det ändå har gått. Olyckskorparna kraxade att de skulle ha svårt att få till samarbete med biblioteken och skolorna, att det skulle ta minst ett år innan de hade återkommande, engagerade volontärer. Samtliga farhågor har kommit på skam. Men arbetet är långt ifrån avslutat. Dubbelt så många volontärer kommer att behövas när de öppnar i Husby. Och finansiering behövs det alltid mer av. Berättarministeriet finansieras till stor del av bidrag från näringslivet.

Fortsatta fokus blir såklart att ge unga möjligheten att uttrycka sig.

– De ska känna att det finns ett rum för dem. Att det finns vuxna som ser dem och tycker att deras berättande är viktigt. Genom språket finns en plats, ett rum, där det pågår andra saker än skrivande. Vi tror att en människa stärks om den kan beskriva sitt liv och sina behov, säger Dilsa Demirbag-Sten.

 

Text: Lisa Gahnertz                    Foto: Maria Macri

 

Comments